RIP...
How could i ever have a normal and fun life again now when youre not around anymore?
I hate this...

Du betyder allt för mig, min mamma, mormor, bästa vän...
Utan dig känns det helt hopplöst och tråkigt och mitt liv blev inte alls så som jag trodde
att det skulle bli..

Idag var det ett år sedan du lämnade oss kvar här.
du dog alldeles för ung och din cancer vägrade försvinna.
Idag har vi varit vid din grav och gjort jättevackert.
på exakta klockslaget då du slutade andas så planterade vi vita ljung och tände tre ljus och satte dit
en ny köpt jättefin lykta, samt placerade om de två vita stenänglarna och det vita stenhjärtat.
det blev jättefint och vi kände din värme och styrka då vi var där.

Du var en viss typ av människa som gjorde det omöjligt att bli arg eller svag i din omgivning.
och du har alltid vart min stora förebild och nu utan dig så känner jag mig förvirrad och svag.

Jag har av misstag ringt dig flera gånger och jag har av misstag trott att du fortf lever men att du bara är bortrest eller liknande och att du snart kommer hit igen..

Men jag sa det till mamma idag, jag kan inte fatta att min hjärna fortfarande förnekar och förtränger att du faktiskt
är borta....  det är helt en helt bizarr känsla som inte kan komma fram ännu.
och jag är nästan glad att jag fortfarande är i chocktillstånd från din död...
för de gånger som jag börjar tänka för intensivt på det så kan jag inte sluta gråta och har svår att ens andas.

Idag då vi var på plantmarknaden så köpte vi en spade från den lådan som du köpte spaden till mig förra sommaren..  : ) det kändes bra att få tillbaka dom minnena, men sen så fort man inser allting så känns det totalt förjäkligt.

Jag vill inte tro att det är sant och jag tänker inte acceptera det här.
inte just nu, för jag är fortf väldigt arg, besviken och bitter över att alla andra får leva.
de r så många som får bli gamla, men NEJ, inte i min familj inte då ska alla bli unga och dö i hjärtinfrakter och cancer...

det suger.

men jag kommer alltid att tänka på dig, du finns i mina tankar både i mina drömmar och 50% av mina dagar så tänker jag på dig.

Love you and miss you något så ofantligt


Det här fotot togs på min födelsedag då jag fyllde 24.
Du var väldigt sjuk då, och jag tycker du strålade och
är så himla vacker och glad på det här kortet iaf.
Men det var sådan personlighet du hade.
Love you..