Idag eller nu på kvällen rättare sagt så sitter jag sömnlös och läser runt på
olika bloggar...

Jag känner verkligen ibland hur trött jag blir på allt som har med bloggarna,
skönhetsideal, outfitbilder osv osv att göra..

jag har varken ork, tid eller lust både ikväll och vissa andra dagar att ens anstränga
mig med bloggen..
har liksom tappat inspirationen helt, vet eg inte varför jag fortsätter att skriva i den.

men den har blivit ett ställe där jag kan skriva av mig saker, och där jag kan lägga in
fina inspirationsbilder att titta på osv.

men inte så mycket mer.
och nu har jag väldigt många bollar i luften och inte alls tid med något sånt här egentligen.
men jag ska som alltid göra mitt bästa för att hinna med allt som har med den sociala biten
att göra.
Dvs höra av mig och umgås med vänner samt lite andra plikter som man har här i livet.

men tiden verkar inte räcka till riktigt och så fort jag kom hem från thailand så började min jäkla
tarmjävel och min tarmsjukdom samt njurarna att krångla igen.
jag har fått fler av mina smärtstillande av min läkare så jag klarar mig från smärtorna med ca 70% 

men det är knappt så de hjälper längre..
och så den operationen som gjorde i oktober 2008, då de tog bort en bit av tarmen. den har inte ens läkt
som det skulle och bara blivit värre..

har aldrig haft sånna problem som jag har nu, eller så hör ont heller för den delen.
och nu är jag äntligen inte sjukskriven längre för att jag ska börja jobba eller HAR påbörjat mitt nya arbete.

Trodde faktiskt att det skulle gå bra, men jag kommer bli tvungen att börja på 0 igen och få nya remisser..

phuuuu det är så jävla jobbigt. har haft den här skiten med tarmsjukdomen sedan jag var 17 år och njurarna är medfött.
jag önskar att jag mirakulöst vaknade imorn och var frisk.
och att jag fick min älskade närmsta bästa vän och mamma och mormor tillbaka...
;(

tänker på dig varje dag mormor.
ser det fins kortet på dig nu som står i den fina silverramen här på schenken bredvid mig.
jag vet att du är med mig och ger mig styrka.
det måste du vara för annars hade jag klappat ihop för länge sen.
I mig själv så vill jag göra det och aldrig kliva ur sängen. men ändå så är jag den där starka tjejen som jag alltid var
innan du dog..
så jag går upp varje morgon och jag jobbar och kämpar ändå, trots alla smärtor både fysiskt och psykiskt.
så jag vet att det är tack var dig...

Livet är så orättvist.
jag hoppas att de ljusrosa rosorna som jag la häromdagen ligger kvar på din och morfars sten och att de inte har frysit sönder här i kalla sverige..

men fy, nu blev det sådär öppet och personligt igen.
nu måste jag gå och krypa in i min Älsklings famn för det här blev helt enkelt för jobbigt.

natti natti