Världens sjukaste resdag idag!!!!! 12/4 2009

Hallå, vad är det som händer eg? Tänker Jag...

Idag så tog vi förväl av sväfar och co vid 10.00 imorse.
Då kom en minibuss och hämtade upp oss.
Den åkte ca 2 mil sen fick vi byta till en annan minibuss och det var då
som vi upptäckte att det var samma gubbe/chaufför som körde oss från sura thani till phuket för en vecka sedan..

anledningen till att vi kommer ihåg han så väl är för att han inte trodde oss att vi hade betalat vår biljett fast vi hade gjort det, samt att han blev argh på oss för att vi öppnade fönsterrutan när det tog slut på luft i den fullsmockade minibussen.
Så han stannade bussen och gick ut och stängde igen fönstret vid tre tillfällen..

Så därför kommer vi ihåg han så väl.

Och nu till dagens sjuka resa med just honom.
Jenny , jag satte mig fram för jag blir åksjuk, och fram kunde man sitta tre så
Då satte sig mathias bredvid mig närmast dörren och jag i mitten närmast chauffören.

Efter att vi stannat och fikat i en haklvtimme och vi skulle åka så körde han in i trottoarkanten så skärmen därfram åkte in i däcket så det inte kunde svänga till vänster.

Då tänkte vi bara, Okej men hoopas vi hinner med vårt flyg som går om ca 2 ½ timme.

Klockan var då halv 2 och incheck 16.00, de fick bända ut skärmen med ett stålrör och sen gick det bra så då började gubben köra bussen igen...

Det är nu 1½ timme kvar av resan och vi båda slumrar till lite.
När vi nästan är framme så vaknar jag av en konstig dröm och det är min mammas röst eller mormors, var svårt att urskilja.
Som säger Jenny, Jenny , Jenny tre ggr och sen vakna nu....

Så då vaknade jag direkt och sa min dröm till mathias och så började vi prata om drömmen och jag började diretk prata om ifall det var något typ av tecken /varning.

Sen HELT OTROLIGT nog, tro mig nu för det här är helt sjukt...

Gubben som kör minibussen som sitter 20 cm till höger om mig, somnar framför ratten och vi åker på en jättesmal grusväg med stängsel in mot landningsbanan och bergvägg på andra sidan..
Och det är ju vänstertrafik i thailand, och allt hinner gå så fort...

Jag såg att han somnade och på bara någon sekund så var våran mninibuss påm andra sidan vägen och en mötande bil kommer i rättså hög fart, och alla hinner reagera på att nu jävlar smäller det, nu åker vi ut genom rutan och dör..

För det finns inga bälten alls...

Men NEJ, på något konstigt jäkla sätt så fick jag i helt lugnt tillstånd tag i ratten och vrider om hela bussen åt vänster så vi åker bort från den andra bilen som snuddar vår minibuss säkert, bara 2 cm från frontalkrock.

Vi åker vänster mot berget och jag rätar tillbaka ratten åt höger igen och chauffören skriker och alla i bussen skrikeroch är rädda.. och vips s har jag räddat livet på hela bussen , chaufförern och oss själva.

Alla i bussen tyckte att jag var en hjälte, och det var jag ju faktiskt.

Vet inte hur jag fick mod till att göra det här, men jag kan tala om att vi hade lika gärna inte behövt sitta här och skriva nu.. så nära var det alltså att jag och min kära mathias hade flygit ut genom framrutorna och krossat skallarna och fått glasbitar i halsen och anisktet, brutna ben mm..

Men det hände inte den här gången för jag blev både varnad innan, konstigt nog och jag hade styrkan och modet på något vänster att vrida om en hel buss med en sovanda sur arg thailändsk gammal gubbe som sitter och sover.

Han blev skitförbannad att jag drog i ratten men hela bussen tog mig i förvar och skällde på han och sa att jag har ju räddat dem från en krock..

Jag tittate gubben rakt i ögonen och sa I saved your life just now...

Han bara stirrade och förstod att jag hade rätt.

Sen blev vi avsläppta på flygplatsen och jag hade nästan en pågående hjärtinfarkt, fick sånt adrenalin då jag blev hjälte för dagen...

Så jag kunde knappt få i mig maten som vi beställde innan flyget gick..

Men nu är vi iaf i bangkok och det första som hände här var att vi åkte in i det stora upploppet med de röda tröjjorna, personerna har röda eller gula kläder. Och vi blev såklart rädda. Men vi fick passera och åka till vårt hotell..

Så nu är vi här och nu ska vi sova.. more updates tomorrow..

Men shit vilken dag, vi hade lika gärna kunnat varit antingen döda eller allvarligt skadade och legat på sjukan i thailand..

Nu förstår man hur lätt det är att dö och att man har varandra och ska ta vara på det...
Jag kommer nog rädda livet på matte fler ggr, han är lätt värd det...


Och ni ska tro hur stolt han är över sin tjej nu, jag är en blandning av iron man och superman säger han ;) hahah

Men allt bra med oss

See you in one week

Jag orkade inte skriva om hela historien så jag kopierade från det jag skrev i vår resdagbok igår kväll