Idag hade jag tid hos en överläkare/speciallist som jag går hos på mag/tarm avdelningen på örebros sjukhus.
jag hade tid kl 11.00 och fick lite mer än en timme med Honom. vilket är ovanligt man brukar få ca 20 minuter.

men vad jag inte visst innan jag kom dit idag var att diagnosen är ställd och jag fick veta vad som är fel på min tarm och mage.
har ju haft problematik och smärta sedan år 2000 men inte riktigt allvarliga problem förens november 2006 och det var även då som jag jobbade senast, sen dess har jag gått långtidssjukskriven.
och vart under utredning av 5 speciallister som inte hittat någon lösning eller haft svårt at veta vilken av alla sjukdomar det är.

men nu idag då efter alla undersökningar som jag genomlidit och alla smärtstillande som jag äter varje dag så fick jag svaret.
på den eviga frågan och undrandet!


Nu är det så mina nära och kära att jag har tydligen en sjukdom som heter IBS, Irritable Bowel Syndrome
och det är en funktionell mag-tarm sjukdom som inte går att bota.
så jag kommer att få leva med den här sjukdomen och jag kommer att fortsätta vara kroniskt förstoppad, ha de magsmärtorna jag har varje gång jag äter eller dricker, fortsätta pendla i vikt neråt, att tarmen faller ut, menstruatinsrubbningar, sömnlöshet, smärta i muskler, ca 2-3 tarmtömningar i månaden, svullen buk, blödningar i tarmen,vattenkastningsbesvär,trötthet, spänningshuvudväk mm.

det här är de symtomen som jag har lidit av sedan novmber 2006 och alla dessa står med i den broshyr som jag fick idag om IBS de här exakt + 10 till.

den här sjukdomen har tydligen 10-15 % avhela befolkningen och det är mest kvinnor som får den.
den går som sagt inte att bota och det suger ju....
läkaren sa att jag ska lära mig att bli vän med min sjukdom istället för att vara arg och ledsen över att få mitt liv förstört pga att den inte ännu går att göra så mycket åt, förutom att lindra smärtorna och förstoppningen.

det blir en gastroskopi och undersökning av tunntarmen och prolapsen i augusti och efter det så vet vi när eller om det kan bli en operation av ändtarmen, för det kan hjälpa mig lite grann, eller försvåra och förvärra jättemycket tydligen.

vi pratade även jobbmöjligheter idag, då jag inte kan fortsätta jobba på sjukhus i och med att jag inte får lyfta och anstränga mig så.
men jag ska eventuellt börja arbetsträna till hösten och sen tänker jag ta mig en välförtrjänt semester till thailand i vinter och efter det ska jag satsa å min klädaffär helt och hållet.
dok sa läkaren att den drömmen som jag har kan bli svår och tung att genomföra när jag har en sådan sjukdom som gör att jag kommer ha mycket sjukfrånvaro hela livet framåt.
men jag får väll ha affär ihop med någon då!? inte vet jag.
menb det är iaf det jag vill göra.

ni kanske förstår hur mycket tankar som snurrar i mitt huvud just nu.
och idag ska jag bara ha en lugn hemmakväll med min pojkvän och smälta allting som har med mig att göra.
så jag ringer er imorn alla nära och kära.
fick göra ett EKG idag oxå, för att se att mitt hjärta är okej så att jag kan få den här nya medicinen sen.
läskigt.

Jag har även väldigt dåliga besked angående min mormor som jag fick igår kväll och de är så jävla tungt just nu. så det känns inte alls bra att vi ska åka bort i fem veckor nu.
vill helst vara med min familj.
var hos mormor idag och det var skönt att få prata och träffa henne, hon ar så fin så.
hennes hår har växt ut igen.
för ersom inte fattar vad jag pratar om.
Jag står min mormor så nära att hon är som min andra mamma, har alltid stått henne nära, hon ser ju mig som ett av sina barn.
tror det är för at mamma bara var 17 när hon fick mig och vi har alltid varit varandra så nära vi tre.
vi är lite som gilmore girls rory och lorelai nära varandra. det är helt underbart och jag har bara fina minnen av hela min barndom.
det är så hemskt eftersom min mormor bara är 64 år och jag hade planerat att hon skulle leva i 30 år till som min gammelmormor gjorde, hon blev något på 90 år.
men nej, min morfar dog när han var 54 och min mormor är döende i cancer (ursäkta språket) jävlaskitfittsjukdomen).
Vi är så ledsna och det är så svårt att hantera det här.jag har haft svackor och varit i chock och gråtit och haft den tiden nu sedan i december då vi fick veta allt det här, men sen har cellgifterna fungerat på hennes tumörer som dock har spridit sig i hela magen och levern.

så vi hade hopp om att det skulle finnas 2-5 år kvar för mormor, men nu igår så fick hon åka in akut till örebro och nu har avastine slutat fungera på henne och vi vet inte riktigt om det finns något mer cellgicft som kommer att fungera.
det här suger, det måst finnas år kvar annars vet jag inte vad jag gör.
vi kommer att få svar på det här inom 1 månad då hon har gjort några undersökningar, nu har hon inga cellgifter utan hennes kropp ska få föraöka återhämta sig från dom först innan dom ska testa en annan sort.
men vem vet hur snabbt tumörerna utvecklas nu.

så det är det som har hänt i mitt iv just nu, igår kom de jävliga beskedet som är det värsta som kan hända.
och så idag fick jag mitt eget besked om min sjukdom, ja just det. måste även tillägga att det finns risker at jag inte kan få barn då jag har rubbningar i menstruationen och kroniska UVI, er pga mina medfödda njur/urinvägsfel.

NU FÅR NI VERKLIGEN URSÄKTA att jag skrev ett sånt här deprimerande inlägg.
men nu är de ute ur min skalle och nerskrivet istället.
det känns skönt och så slipper jag berätta för alla, nu kan ni läsa istället.

det står oxå vilka olika typer av kost som jag helst ska undvika.

pizza, te, fullkornsbröd, citrusfrukter, lök friterad mat, alkohol, rökt mat, kryddor, choklad, bakverk, äpple, paprika, råkost, kål,pasta, knäckebröd, ljust bröd, pasta, päron, majs, ärtor, bönor, fläskkött, nötkött, ägg, ost, grädde, mjöl mm mm.
vad ska jag äta i fortsättningen då...

nu ska vi kolla på en film

ha det bra