Har spenderat 5 dagar i Karesuando!
det sög rejält mycket.
kolla på kartan så får ni se att jag var väldigt högt upp i sverige.
det var överdrivet mycket mygg, fanns ingen som helst resaturang eller fik på 25 mils avstånd.
det som fanns var en mack och en grill och båda hade mest skit, så jag har levt på bröd och en sallad som jag gjorde själv en av dagarna.

så det var skönt att komma till kiruna nu ikväll och käka panang gai och så en godipåse till en film på rummet.
det är väldigt mycket jobbigt som händer just nu i mitt liv.
Hon blev inlagd igår kväll och det verkar inte se bra ut nu. det hade tydligen växt fler tumörer på bara 12 dagar då hon
hade uppehåll från avastinet i två veckor pga de farliga biverkningarna.
jag vill bara hem till min familj nu och jag känner mig redan superdum som var borta i 6 veckor nu när vi har så lite tid kar med varandra.
varför är livet så orättvist för, en människa ska väll inte bli döende i cancer när hon är 63 år heller???
mormor, du betyder allt för mig och jag är glad för de 24 åren som jag fått växa upp och ha tillsammans med dig och morfar.
det finns inga ord för hur ledsen jag är...
men ska försöka att vara stark då vi pratar och ses, men det är så svårt att veta att jag ska förlora min mamma, för du är mig lika nära som jag är mamma, har ju vuxit upp hos dig och jag trodde jag skulle dö när morfar dog i en hjärtinfarkt för 10 år sedan, men nu är det betydligt värre.
du har funnits där och du är den enda personen som jag kan prata om allt med.
vi pratar ju och ses varje dag och du är som en vän en mamma och en mormor i ett.
kommer aldrig klara mig utan dig i mitt liv.
det är såhär jag känner och det finns inte en chans att jag kan acceptera att du kommer att dö snart pga den här cancern.
men tydligen så måste jag acceptera, sörja och komma över.

så funkar det här i livet. men jag fungerar inte så.
alla tror att det är så jävla lätt.
men i våran familj så tar det aldrig slut på sorgligheter, det har redan vart 5 begravningar på 4 år som jag gått på.
när ska det bli ett trevligt år förengångsskull

ja just det, zelmac fungerar fortfarande inte alls, har fortf magsmärtor dygnet runt.
tänker ringa min läkare imorgon bitti och be om morfin igen för det här är ju sanslöst, nu har det gått två veckor men fortfarande ingen skillnad.
inte på förstoppningen heller.
jajaja. skitsamma just nu , jag klarar mig väll.

blir nog ev så att  vi sticker hem i förväg om mormor försämras drastiskt, men det jänns dock bra att hon äntligen är inlagd och får dygnet runt vård.
tänker på henne varje sekund och vi pratar i telefon någon timme om dagen.

nu ska jag försöka sova, sneglade ner på klockan och ska ju upp om 4 timmar...
trist inlägg i know, men måste skriva ur mig lite då och då om jag ska orka.

ska försöka få in några bilder imorgon på bloggen. men laptopen är lite konstig just nu.
så vi får se imorn.

ha en bra vecka allihopa.
och får se hur frt vi åker hem.

natti natti