Som ni kanske har förstått  så har jag inte haft någon vidare lust alls at ens börja skriva inlägg varje dag om hur sjuk min älskade mormor blivit på så kort tid.
jag är nu inne på min 20onde dag att sitta bredvid hennes sjukhussäng.
första två veckorna så var jag där ca 10 timmar om dagen.
men nu blir det mer då hon bara blir sämre för var dag som går.
det är så jävla orättvist, och jag hatar cancer.
mormor är allt för mig och jag vill inte acceptera att hon kan gå bort vilken dag som helst.
för hon är så ung och hon har funnits här i mitt liv hela tiden  och hon har alltid vart som en mamma, en mormor, en vän och så mycket mer för mig.
sen jag föddes har jag alltid vart mormor och morfar närmast.
och nu får vi bara gå och se på hur sjukdomen förstör hela hennes kropp innifrån.

livet är så himla orättvist.
& det drabbar alltid de finaste och bästa människorna.

det finns så mycket som hänt på senaste och jag är så himla ledsen från att jag vaknar tills att jag somnar.
om man ska kalla det sömn ens. brukar somna runt 05.00 på morgonen och sen vankna igen runt 08.00 eller 09.00 för att då gå upp till sjukhuset och sitta och hålla min mormor och min mamma i handen.
shit vad det här är har varit ledsamt och hemskt.
ska man behöva stå och se på när den personen som man har växt upp hos och som är som en mamma för mig bara tynar bort och dör. snacka om att man känner sig maktlös.
det här känns helt overkligt och sjukt.
Mamma och jag sitter hos mormor dygnet runt nästan, i helgen ska vi sova båda två på sjukhuset, mamma har sovit där tre senaste dygnen nu.

Nej, det här är en sjuk vardag som vi har fått leva i nu senaste månaderna, tur att jag har världens underbaraste människa i mitt liv nära mig hela tiden.
mathias har tröstat mig varje gång jag är ledsen och han har ställt upp på mig och min familj varje dag sedan vi kom hem.
du är bäst babylove och tack för att du finns.

Men om det ens är någon kompis till mig som undrar om vad som händer i mitt liv och varför JAG inte ringer till er.
så är det för att jag spenderar hela mitt liv och min tid till att vara hos min mormor och min mamma.
Men ni får gärna ringa mig, kunde ju kännas skönt att veta att man har er kvar. var rättså längesen som jag hörde något från någon.

jaja, men man märker ju vilka som bryr sig...
jag vet vilka jag har och vilka som står mig närmst.
en av dom är mormor och nu kan hon inte ens prata längre.
hur ska vi klara oss utan dig mormor?!? hemska tanke....

men fick först idag tillbaka motivationen till att blogga.
för imorgon så ska jag försöka börja sy upp två plagg till min kollektion med kläder som jag håller på och designar.

Och de stunder då jag behövt tänka på annat så har jag återgått till det enda som gör mig glad och sysselsatt, KLÄDER så jag shoppade lite kläder från forever21.com och från chicy.se

+ lite annat tidsfördriv. får se sen när de kommit.

nu ska vi kolla på en film och mysa, jag och baby